Denhär dagen har varit åt röven, ärligt talat!
Fuck vad jag har varit led allting, seriöst!
Och blir så ledsen också på vissa människor som inte finns där när man verkligen behöver dem som mest.
Det är ju onödigt att säga att "jag finns alltid här för dig" om det är bara en sak man säger och inte menar det? Eller hur?
Sitter med tårar i ögonen och ser på bilder på Nemo, saknar min bästa vän så sjukt mycket. Det går inte att beskriva hur mycket jag saknar honom, min nemo, föralltid min nemo, i mitt hjärta <3
Nemo var absolut den finaste och bästa hunden jag någonsin haft, kommer aldrig att få någon som honom.
Och jag saknar Mamma och Mommo så jävla mycket. Mitt hjärta värker. Alltså ni förstår inte ni som inte varit med om samma hur det känns att aldrig få se sin egen mamma igen. Kan inte ens tänka på det för hela min värld rasar ihop.
Jag skulle göra vad som hellst för att få er tillbaka.
Varför är världen så orättvis? Varför togs både mamma och mommo bort från mig? Varför? Varför?
Blir så arg, så jävla arg. Jag behöver dig mamma, jag kan inte leva utan dig. Det gör för ont. Jag behöver få känna din kärlek, jag behöver få krama om dej och säga åt dig hur mycket jag älskar dig. I need you! Jag vill inte, jag kan inte leva utan dig mera.
Jag tänker på er hela tiden, mamma och mommo! Varför kommer ni inte o hälsar på mig i mina drömmar? Var är ni?
Jag funderar hela tiden var ni är, är ni tillsammans? Är ni och ser efter mig någongång? Har ni det bra där var ni är nu?
Himmelens vackraste änglar. Jag saknar er så, saknaden till er är obeskrivlig. Snälla, kom tillbaka till mig <3
"If tears could build a stairway and memories a lane I'd walk right up to heaven and bring you home again"
Nemo i mitt hjärta <3
.jpg)
